dvargskrik

Jag har nästan alltid varit en så kallad radiomänniska. Ett tag andades jag bara P3. Det var när jag fortfarande gick i det som kallas grundskola/gymnasiet. Så när min vän, för snart tre år sedan, sa att hon skulle börja sända i studentradion var jag inte sen med att heja på henne och blev snabbt en trogen lyssnare.

Kristyr döptes namnet till och Hannut och Karut blev ett radiopar att minnas. I början vill jag påminna mig om att det var mer hysteri än sammanhang. De tekniska missarna avlöste varandra men med tiden har Kristyr fått en allt tydligare profil och ett tänk, även om hysterin till viss del består. För var någonstans kan man annars höra snustest live, gymnastik via radion eller delta i en jakt på dvärgar?

Kristyr har med året skaffat sig fräscha och mycket speciella jinglar, återkommande programpunkter och även lyckats locka in mycket eftertraktade gäster. Denna säsong har även radarparet lyckats vara veckornas teman mer trogna. Och de har med hjälp av telefonintervjuer och djupa filsofiska tankar lotsat oss igenom saker som språk och manlighet. OCh aldrig har väl poesi låtit så vackert i etern som när Kristyr presenterat några av de stora. Det har aldrig blivit tråkigt och varje program har bjudit på något nytt.

                                                                      
Så när beskedet kom att det sista Kristyr närmar sig, var det nästan så att det blev landssorg. Vem ska nu förgylla våra "varanna vecka"? Men det är trots allt så att Kristyr lämnar etern med flaggan i topp och med fem frodiga dvärgskrik får Christer i P3 allt akta sig. För snart kommer Kristyr att ta över världen!!

                                                                       
 Gästskribent och största fanset Ängeln