dvargskrik

Vi begav oss till teatern medan vinden slet i vårt hår. Hannas kinder glödde i motljuset och Karins hundögon blixtrade intelligent. Plötsligt såg vi honom. Mannen i en lyssnares drömmar. Det eldiga håret stog i ett kärleksfullt moln kring hans välformade huvud och kostymen satt som vore den målad direkt på hans välsvarvade kropp. Kristyr redaktionen andades tungt. Promenaden hade varit ansträngande och Hannas kondition var inte vad den hade varit. Men tanken på mannens kropp fick henne att glömma ansträngningen. Åh vad hon ville ha honom!